Igår var det premiär för Frans och Klara musikalen i domkyrkan! Det blev succe! Det ända som var lite surt var precis efter förställningen när alla blev omfamnade av nära och kära som jublade om hur bra det var. Då kändes det lite surt att vara alldeles ensam. Det var en kille i min klass som kom iallafall, men han hann inte stanna utan var tvungen att sticka. Men dagen efter sa han att han tyckte den var jättebra. Och han är duktig så honom litar jag på.

 

 

(Här en en film från genrepen i måndags. Här finns ju varken scen, ljus, rätt kläder eller bakgrundsmusik, men så ska det ju vara på genrep!?

 

Sen så kommer kvällens nedgång. Vi är klara med att plocka undan allt vid 22 och börjar pallra mig hemåt. När jag kommer fram till porten inser jag att jag inte har mina nycklar, så jag traskar mig tillbaka till domkyrkan. Och jag skämtar inte, vi letar igenom typ hela kyrkan! Jag börjar snart spekulera över var nycklarna kan vara? Då jag inser att jag inte använt dem sen när jag låste dörren den morgonen. Jag börjar då fasa för att jag har dem i mitt skåp i skolan. Jag har ju låstag för att komma in i skolan, men inte till den våning där jag har skåpet. Efter som mamma inte skulle komma hem för ens idag så skulle jag inte ha någonstans att spendera natten. Dock så var en plan att sova i skolan, i den delen där jag kommer in. (Och ifall nycklarna var i skåpet skulle jag ju märka det på morgonen när vaktmästaren låste upp.) Men det första våran mentor att innan han ens hann presentera sig var ''Sover ni över i skolan så skär jag öronen av er!'' 

Men! Av en slump visste jag om att min menor skulle ha konsert på UKK som ligger typ 5min från skolan just den här kvällen. Så jag ringde honom, konversationen gick till ungefär till såhär. (Jag hade självklart aldrig ringt om jag inte visste att han skulle vara i närheten.)

 

Jag börjar då traska mig mot skolan. När Göran kommer dit så inser han att HAN tagit av sin larmtag innan han åkte till sin konsert. Jag inser då att jag kommer få sova kvar i skolan. Sen så kommer han med det dumma förslaget han ska åka hem och hämta taggen åka tillbaka till skolan och låsa upp. Jag tycket att det var lite väl drastiskt och lite onödigt med tankte på att jag inte var säker på att de låg i skåpet. Men han insisterade! Så den snälle farbron cyklade hurtikt hem och tillbaka för att låsa upp.

 

Här kommer det ironoska. Även hela insidenten med hemnycklar och och forever alone känslan efter musikalen så var jag aldrig ledsen, irriterad eller arg på något sätt. Jag var i sinnesro hela tiden och folk runt om kring mig tyckte kanske att jag reagerade lite konstigt. Nu har mamma varit hemma i lite drygt 40 minuter och jag håller på att smälla av för att jag är så ledsen, arg och irriterad.

Creds till den som orkar läsa om mitt kaotiska liv!