Kvällspromenad med den lilla byrackan...
...som vägrade gå ner för trappan för att han såg/hörde/kände av dett det regnade ute så man fick bära honom ut. När vi väl hade kommit ut så ramlade han ner för trotoar kanten ner i en vattenpöl och såg JÄTTE olycklig ut... Han kunde inte ens kolla på mig efter denna tragiska händelse.
Del tre på det traumatiska äventyret av det första kisslyftet i busken. (Notera att detta utspelar sig ca 20-25m ifrån porten.) Mr P spattsersar fundersamt in busken för att hitta det perfekta kisspunkten. När en av grenarna plötslig blöterner honom på ryggen kastar han sig ut med vettskrämd blick. Och ännu en gång så ger han mig den sorgsna blicken som säger att allt är mitt fel.
Jag däremot tänker ändå fullfölja min kvällspromenad och fortsätter genom parken, ropar på Mr P och får denna reaktion.
Tar nått steg fram, tveckar lite genom att ta upp ena framtassen. Tvärvänder och springer rätt över gatan ända fram till porten. Hur mycket matte gormar och skricker så står jag ändå kvar vid porten, envis som en åsna och skakar för att hon ska tycka synd om mig...
(Notera att det slutat regna och att det var typ 14grader ute...)
Gud vilken ''hund'' man har! (A.k.a Snarkande golvmopp...)
Kommentarer
Postat av: Jossa
hahah gulleputte!
Trackback
